19 juni 2011

Manifest/tillkännagivande uppläst av mig den 18:e juni 2011 på uppdrag av Teater Tribunalen och Parkteatern


Tillkännagivande.
Subkultur
Kulturen ger sig till känna när två eller fler människor sammanstrålar. Den uppstod med människan och den upphör med henne. Vi följer efter de som innan oss levat och dött i, utvecklat och utvecklats i, och lidit eller njutit under tystnadernas kulturer, hovkulturer, fjäskande kulturer, kryperiets kulturer, klosterkulturer, slavsamhällenas olika kulturer, högkulturer, feodala kulturer, cafékulturer, krigarkulturer, haremskulturer, massproducerade kulturer, klasskulturer, nationella kulturer, arma kulturer, frihetliga kulturer, båtyxekulturer, subkulturer, patriarkala kulturer bla bla bla. De flesta har varit dåliga. Och människorna tänkte eller tänkte inte, sa eller teg, handlade eller lät bli inom ramen för, och ibland trots dessa kulturer. Vi behöver inte tala om kultur – fenomenet kommer att finnas om vi finns.

Hovkultur
Kulturpolitikens område är litet och budgetarna små. Varför finns den?
För att ge intryck av att Sverige ingår i den västerländska civilisationen.
Gör Sverige det?
Nej, men enskilda personligheter har gjort det och i vissa tider lite mer än i andra.
Ska inte kulturpolitiken sträva efter att föra in oss i kretsen av europeiska kulturnationer då?



Västerländsk civilisation

Nej, det är försent. Europa kommer inom loppet av vår livstid bli lika perifert som Sverige varit de senaste 5 000 åren.
Vad ska kulturpolitiken då avhandla?
Tja, den kan användas som ett anständigt bidrag att rädda planeten från dess förstörare.
Hur då?
Genom att ge konstnärerna Carte blanche att göra uppror, säga sanningen, ta till våld, göra preformances och installationer som innebär skärpta förhör av kulturstrateger, vapenexportörer och tjuvar av gemensam egendom.
Att underlätta att ge ut dessa förhör i tryck i dess poetiserade form samt att distribuera de konstfilmer som är en del av projektet.
Att försvara denna politik mot legotrupperna i borgerlig media.
Är det troligt att det kommer att hända?
Absolut!
När då?
När det är framtvingat av nödvändigheten.
Och fram till dess?
Två läger minst
Så kommer den att å ena sidan sträva efter att vrida tillbaka utvecklingen till en optimistisk tid och å andra sidan sträva efter att tysta opposition, skaffa fram underhållning till idioternas banketter och ge patentverket extraarbete.

Med andra ord är kulturpolitiken ett område där några ideologier står mot varandra.  Den utrycker olika intressen. Den representerar i huvudsak en aspekt av en samhällsordning i upplösning. 

Konsten att överleva och leva.

Två läger står emot varandra. De känner inte oss. Vi känner dem. Vi känner er.
De blänger med oskarpa, grumliga, närsynta ögon mot varandra över det kampavsnitt där deras batalj ska stå.
Vi känner dem. Det är likvidatorerna mot demokraterna.
Likvidatorerna är de armaste av arma, de fattigaste av fattiga. De är utsugarna! Det är de som girigt skövlar värden skapade av solar, hav, syre, pollinerande bin och människors arbete.
De hatar alla arter. Mest av allt hatar de människan. De känner henne inte. De är xenofober gentemot sig själva och försöker göra alla andra lika funktionshindrade. Likvidatorerna hatar alla tidigare och kommande generationer av artfränder. Likvidatorerna kallar sig individer. De är legio.
Högkultur
De är tondöva, du virtuos på fagott och de hatar dig och den epok som uppfann ditt instrument! Du, ditt instrument och tonerna du lockar ur det är inte relevant längre ens som klassmarkör!
De läser ändå inte dina dikter och hatar dig, poet, så skriv något bättre!
Kan de inte göra en bra investering, designa sina stulna bostadsrätter eller propaganda av din tavla, skulptur, video så föraktar de dig, hatar dig och förbannar din utbildning, du installatör, målare, fotograf, skulptör! Och det gör de även om du kan användas till allt de vill!

De talar med en röst - uniforma i sin kollektiva ensamhet som de kallar individualitet.
De klär sig likadant – uniforma i sin kollektiva ensamhet som de kallar individualitet.
De rör sig i flock - uniforma i sin kollektiva ensamhet som de kallar individualitet.
Deras hybris är utan tidigare motsvarighet.
Och varför inte? De har makten över kapitalet, över media, över domstolar och lagstiftande församlingar, över internationella organ och universiteten.
De patrullerar haven med jagare, ubåtar och hangarfartyg för att fiskare som inte har någon fisk att fiska inte ska praktisera överlevandets konst och kapa deras supertankers med stulen olja att höja havsnivåerna och temperaturen på den jord de har ägaranspråk på.
De har vaktbolagen, polisen, övervakningskamerorna.
De har reguljära trupper och legioner, divisioner, plutoner och skvadroner av lejda mördare, åklagare och advokater.
De har internationella brottsmålsdomstolar åt förlorare men är själva höjda över alla lagar.
De har stadsplanerare och skattejurister.
De skjuter skarpt och friar sig själva!
De har löpsedlar och batonger!
De läser vad jag skriver, de hör vad jag säger, de har FRA.
Så obekymrade är de inte att de inte måste kontrollera allt.
Med satelliter avfotograferar de varje kvadratmeter för att registrera dricksvattenkällorna de vill äga, skogarna de gör till kontanter, och demonstranterna de vill förgöra. Så att du kan välja en pensionsförsäkring med avkastning och betala för vården du inte har rätt till.
De vill äga historien och designa den efter intresse och smak för att tysta ned den och utplåna den.
Nuet vill de göra evigt.
Framtiden dödar de. 
Deras farligaste fiende är de själva.
De vrålar i kör FRIHET! Vi vet vad det betyder.
Frihet från ansvar.
Frihet från gemenskap.
Frihet från tankar.
Frihet från framtid.
De måste stoppas till varje pris.
Konsten om den är värd namnet kan inte ställa sig någon annan uppgift än att sträva efter det vackraste – att med snille och smak likvidera likvidatorerna! Konsten är inte på er sida, likvidatorer!
För genom era tankar ord och gärningar tror vi att ni är ett med dem!

Eller är ni kanske anständiga demokrater? Tillhör ni de anständiga demokraterna kanske, som nu hoppas att utskott, nämnder och andra av genom DN, SvD, Bonnier, Schibsted, Microsoft, Wikiepedia m.fl. medvetandegjorda och fria medborgares omsorgsfullt valda församlingar skall sätta sig till motvärn och rädda politiken och biblioteken, udda tidskrifterna och små förlagen, teatrarna och orkestrarna, Public service och ABF?
Hoppas ni att det går? Hoppas ni att det är färdighukat under likvidatorernas mordanslag på det återstående gemensamma? Att det är kanske dags nu att ta tillbaka det som förlorats? Att den kalla beräkningens iskalla vatten kan värmas ljummen och penningen tvingas till reträtt? Att tillståndet av samförstånd och konsensus, balans och trevliga samtal kan återupplivas? Att trivseln ska återuppstå? Att kampen åter ska föras genom begärda och verkställda voteringar? Då hoppas ni att ni själva inte är hjärntvättade då? Att ni inte redan gjort ert? Men ni har gjort ert och ni är hjärntvättade.
Konsten är inte på er sida!
Vi tänker inte bidra till fortsatt trivsel och hjärntvätt! Vi är inga nostalgiker. Vi skall aldrig mer ge demokratisk legitimitet åt ert samhälle genom att spela oppositionen som tillåts säga vad som helst men inte göra något, vara samvetets röst, spegeln framför er att skratta åt eller förfasas över, indigneras av så att ni lugnt kan fortsätta administrera ett samhälle på väg till undergång.
Vi tänker inte vara pysande ventiler i sönderrostade systems tryckkammare, olja i maskinerier som avslutar varat.

Skärpta förhör
För i en tid då journalisterna helt har upphört att granska makten och kårens utmärkande drag är letargi, slapphet, okunnighet och ignorans, deras kultur är lakejernas och deras uppdrag att kampanja för likvidatorerna, då de tror att heder är något kurdiskt, så överlåts det åt konstnärerna jaga efter sanningen. Och när väl en Anna Odell Wallraffar och gör deras arbete så vänder sig de med hat mot henne och konsten.

För i en sådan snuskig tid då tioårs minnet av händelser som i sanning innebar kavallerichock mot picknicksällskap, som innebar internationella insatsstyrkan mot sovande 15 åringar, som innebar urskillningslösa batongslag mot småbarnsföräldrar med barnvagn, som innebar skarp eld riktad mot folkmassor, uppmärksammas i Public service med frågan om vänsterextremister åter kan tänkas förstöra svenska städer, så måste någon säga sanningen och dra på sig journalisternas och likvidatorernas vrede. Ni anstiftade ödeläggelsen! Ni ljög redan innan något hade hänt! Ni hittade på tyska terrorister! Ni skrev om skadade polishästar som inte fanns! Ni försvarade repressionen! Ni är en del av repressionen! Våldsövningar genomfördes på demonstranter redan en månad innan i Malmö och ingen skrev eller skriver eller talar om det.
För i en tid då symptom får beskrivas men ingen diagnos göras måste någon ändå operera och dra på sig likvidatorernas, journalisternas och åklagarnas vrede.
För i en tid då politikerna avskaffar politiken genom att ägna sig åt stöld och häleri måste några ändå utöva politik! Då parlamentarikerna inte är mäktiga sina uppgifter så…
I en tid då polis och domstolsväsende inte stoppar rån och stöld av gemensam egendom måste någon annan utföra arbetet och eftersom vi på detta kulturstadium fortfarande sanktionerar den hämnd som är utdömande av straff fast det kallas vård måste brottsoffren själva utkräva hämnd, och genomföra happenings som innebär återtagande av det som stulits samt förstörande, kalla det böter, av stadsjeepar, espressomaskiner, och trettiotusenkronorsbarnvagnar och villor byggda vid tidigare skyddade stränder, ty det civila samhället är snart slaget i spillror.
Vår tid tillåter inte konstnären att föra dialog, ty det finns ingen att föra dialog med! Det finns inga att medla mellan! Det finns inga samveten att väcka, ingen bildningstörst att släcka. Konstnären idag kan inte inlåta sig i brobygge, medling och skapande av förståelse. Vi ska inte visa mångfald på scenen för att demokraterna vill visa att vi alla är lika värda när de inte själva är kapabla att se till att vi blir det. Vi ska inte sminka över ert sönderfallande samhälle! Vi ska demaskera det!
Konstnärer som vill trösta, designa åt svenskt tenn och underhålla samt göra sig namn, eller vara samvetets röst kan inte längre räknas som konstnärer utan är våra fiender.
Vår tids konstnär är aktivist, politiker, journalist, stadsplanerare, polis, domare, och bödel.
Vår tids konstnär tar med sig sprayburkar, cementblandare och videokameror till Bukowskis auktioner och spelar marseljäsen och anstaltar gatlopp!
Är detta uppvigling! Svara! Är det åtalbart? Vilka av er törs ropa på rannsakan och dom? Vilka av er tänker göra anmälningar anonymt och vilka av er undertecknar med era namn? Oavsett vilket kommer ni att ingå i ett stort, allomfattande konstprojekt! Revolutionen!



Inga kommentarer: